1890-talshusen karaktäriseras ofta av en fantasifull utformad taksiluett. Hörnhusen försågs gärna med gavelrösten. Man strävade efter mer äkta material och det blev vanligare med fasader i natursten eller rött tegel som på Högbergsgatan 35.
Stockholms stadsmuseum har ”grönklassificerat” fastigheten vilket innebär att det är en byggnad som är ”särskilt värdefull ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”.
Fastigheten stamrenoverades 1990.
